Inez Gara

Jag fattar inte att vi vann medalj. Fast fan vad vi förtjänar det! Vi gav verkligen allt på mattan igår. Men när jag såg alla vi mötte så var jag helt säker på att vi inte skulle kvalificera oss. De var sjukt duktiga! När vi satt där på prisutdelningen satt jag och tänkte, "vad händer nu? Ska vi bara tpy ta det lugnt på tärningarna?". Och känslan när de sa att vi fick brons, den är obeskrivlig! När vi sprang upp där med hela Dolls, gråtandes och kramandes och alla lika förvånade, det var ett underbart moment. Det känns bra, att vi är tredje bästa i hela mellersa distriktet i vår klass. Nu har vi fått bevis på det. Och att se hur glada Sandra och Rita blev, aa som sagt, en obeskrivlig känsla. 

Och måste bara tilllägga att jag älskar Dolls, precis innan vi skulle ut så stod vi bakom kulisserna och verkligen taggade till! Jag var inte alls nervös när jag sprang ut, bara taggad. Och tänk hur mycket vi har gett de senaste veckorna. Vi har blivit så sjukt mycket bättre än vad vi var på "mini DM" med devils och dolphins, då var det bara pinsamt.

Den här känslan är helt overklig. Det var första gången jag tävlade i nått överhuvudtaget, så första gången jag har fått medalj. Var tvungen att kolla imorse när jag vakna att den var kvar, så att allt det här inte bara var en dröm. Jag tänker vakta medaljen med mitt liv. För att sammanfatta kan jag väl säga att JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD!