Saknad
Finns det någon känsla jag hatar så är det saknad. Hatar att sakna någon eller något. Veta att vissa som har betytt så mycket kommer jag aldrig att träffa mer. Eller bara veta att vissa som har haft en så stor plats i mitt liv glider man bara mer och mer ifrån. T ex så saknar jag ks sjukt mycket, och alla vänner som jag knappt träffar längre. De som jag har träffat varje dag i fyra år, typ Madde, Cissi, Malin, Vera. Jag saknar er något otroligt tjejer.
Eller Natta, fast hon inte började förrän i åttan så kom vi väldigt nära. Och nu går hon i skola i dumma Uppsala. Tror ni vi hinner träffas eller? Nee..
Eller som Amanda och Victoria, fast jag träffar de ganska ofta så är det fortfarande inte samma sak. Jag saknar oss. Blir aldrig detsamma igen. Fast vi fortfarande är den ultimata trion, så är det fortfarande inte som det var förut. Vi växer åt olika håll, men fast vi gör det så knuts vi samman. För den vänskap vi har är guld värd och inget man bara kastar bort.
Allt har förändras under det senaste året. Fast jag verkligen har ett jättebra liv nu så har jag ändå svårt att släppa taget om allt som va. Fast att det nästan har gått ett år sen jag slutade ks saknar jag det fortfarande så himla mycket. 
sv: Man kan se invigningen och prisutdelningen från första dagen på: http://cheerunion.org/Content.aspx/Championships/icuvideocoverage.xml
Jag saknar också det och jag saknar dig! Det är synd att du har flyttat men man vet aldrig, våra vägar kanske möts igen. Jag tänker dock inte lämna något åt ödet, jag tänker inte släppa dig. Puss på dig
Det går inte en dag utan att jag saknar alla, och det är sjukt jobbigt att veta att det aldrig kommer att bli som förut men man ska alltid hålla hoppet uppe. Och vi får helt enkelt göra allt vi kan för att inte tappa kontakten och ta vara på den tiden vi hinner ses . Miss U <3
